Jag vet inte när detta skedde men jag vet att Anne-Marie Körling för ganska länge sedan frågade mig om jag fanns med på twitter. Om jag inte minns fel blev mitt svar – nej, men jag kanske skall undersöka vad jag tycker.
Sedan har tiden gått, en annan av mina “bloggvänner” – Morrica har publicerat länkar till sin twitterskola och nyfiken som jag är har jag vid några tillfällen tittat in. Så fick jag lite tid över under några jullediga dagar och tiden var mogen – jag fick lust att pröva på detta nya.
Och nu – mina torsdagar är inbokade, då är det #skolchatt som gäller! Ikväll har det varit en mycket givande diskussion om läxor.
Med risk för att bli tjatig, jag gillar att leva i nutiden! Tänk att kunna sitta hemma vid köksbordet i den lummiga smålandsskogen med tillgång till och utbyte tillsammans med så många kloka skolmänniskor. Tekniken kan vara underbar.
Tack till mina bloggvänner som hjälper till att vidga mina vyer!
Torsdagarna är alltid så givande! De senaste veckorna har varit lite galna i mitt liv, och jag har bara kunna delta på håll och i efterhand (uppkopplingen på SJs tåg utanför de stora linjerna är inte alltid helt stabil, kan man säga) och jag saknar det, varje vecka.
Jag tror det slogs någon slags rekord i går, det samtalades så intensivt att alla tweets inte rymdes i sammanfattningen, och samtalet fortsatte i timmar efteråt. Det verkar finnas ett uppdämt behov av samtal om skolvardag!
Ja, det är en otrolig energi som flödar och det är roligt att det växer. Inte dåligt att det slogs rekord och då kan jag förstå varför det kändes svårt att hänga med i tempot i torsdags.
Pingback: Christina Löfving, sociala mediers styrka och äntligen! | Anne-Marie Körling