Ny webbadress!

Bloggen har flyttat till ny adress – lilian.varnander.se

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Kvällsnöje

Varvar läsning och skrivande med att lyssna till Hans Åke Scherps föreläsningsserie. Kikar på de böcker som väntar på att bli lästa men kommer fram till att beställa Scherps senaste bok Lärandebaserad skolutveckling.

Posted in Lärande, Lärande organisation, Skolutveckling | Tagged , | Leave a comment

Dags att bearbeta #ledarelar Örebro 23 mars

Det har redan gått en vecka sedan vi strålade samman i Örebro för en heldag med fokus på ledares lärande. Nu har jag skrollat i anteckningarna från dagen. Jag fick med mig mycket! Det känns riktigt roligt att vi beslutade att ordna en ny träff till hösten. Nyfiken? Håll utkik på Twitter #ledarelar eller #rektorschatt eller titta in på ledarelar.se .

Till att börja med är det fantastiskt att tolv människor, varav de flesta aldrig träffats, kan finna varandra tack vare sociala DSC_0004medier.Visst är Twitter och Facebook bra men det blir än bättre att mötas och få en hel dag för att tillsammans bli lite klokare. Med tolv deltagare från sex vitt spridda kommuner och olika huvudmän blev det spännande samtal på temat “Skolledare som lärande ledare – hur då?”

Det var riktigt givande att få ta del av Lydia Folkes inledande inputexempel där hon beskrev sin process och sitt “hur då?” under den fyndiga rubriken “Vägval som jag (pr-)övar”. Får du möjlighet att lyssna till Lydia, ta chansen!

Att anteckna eller inte anteckna är ibland ett dilemma. I måndags fick det bli noter i form av fraser under förmiddagens gruppsamtal med utgångspunkt från frågeställningarna:

  • Hur kan jag som rektor främja och delta i lärares lärande och utveckling?
  • Min skolas kollegiala lärande: Organisation? Ledning?
  • Hur arbeta med engagemang, lärande och välbefinnande i min klass?

De fraser jag plitade ner under samtalet är en riktig guldgruva för fortsatt tänkande!

Under eftermiddagen var det dags för Edcamp. Enda nackdelen med Edcamp är att det går inte att ta del av allt. I mina grupper lyfte vi

  • Organisation – Hjälp! *hållbart ledarskap *friskhet i organisationen *förebyggande
  • Hur kan vi använda medarbetarsamtalen för reell utveckling?

och jag är fortfarande nyfiken över vad som kom upp i de andra grupperna som talade om

  • Hur får vi in elevinflytande tillsammans med det kollegiala lärandet?
  • Hur förhåller vi oss till speciella anpassningar i lärlaget?

Den sista frågeställningen diskuterades gemensamt

  • Hur går vi från kollegialt lärande till professionellt lärande?

och som så ofta genererades en följdfråga:  Vad kännetecknar kollegialt respektive professionellt lärande?

 

Nu fortsätter det egna arbetet. I kväll skall jag fördjupa mig i några av de länkar som delades under dagen.

 

 

 

 

 

 

Posted in Lärande, Lärande organisation, ledarelar | Tagged , , , | Leave a comment

Lärande i skolan som helhet

Läser Lgr11, kap 1. Skolans värdegrund och uppdrag. Reflekterar kring det gemensamma ansvaret för verksamhetens utveckling. Att kvaliteten ständigt ska förbättras.

Varje skolas utveckling Skolans verksamhet måste utvecklas så att den svarar mot de nationella målen. Huvudmannen har ett givet ansvar för att så sker. Den dagliga pedagogiska ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att verksamheten ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som med det omgivande samhället. (s 11)

Jag har fastnat för uttrycket det professionella lärandets rytm i Timperleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft. Timperley talar också om att främja lärande i skolan som helhet. Detta kan verka självklart men det betyder inte att det är helt enkelt. Jag funderar vidare kring faktorer som kan främja en lärande rytm.

Posted in Lärande, Lärande organisation | Tagged , | Leave a comment

Förbereder inför måndagen

Jag ägnar kvällen åt att läsa kap 5 i Helen Timperleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft. På måndag väntar en spännande heldag i Örebro då vi skall samtala och diskutera den del i Timperleys bok som berör skolledares roll som lärande ledare. Att läsa på egen hand i all ära men det blir ger betydligt mer att få ta del av andras tolkningar och praktiska erfarenheter. Så nu läser jag, antecknar, läser igen, tittar igenom gamla anteckningar och samlar ord, begrepp, uttryck, tankar och reviderar min egen sammanfattning.

Vi blir ett knappt 20-tal som samlas i Örebro på måndag med Skolledare som lärande ledare – hur då? som rubrik för dagen. Riktigt roligt att det som började som ett samtal på Twitter ledde fram till en första träff (då var vi tre) och sedan vidare till måndagens evenemang. På måndag eftermiddag avslutar vi med att bestämma hur vi går vidare.

Nu har jag höga förväntningar inför måndagen och positiva förväntningar är ju en känd framgångsfaktor!

 

Posted in Lärande, ledarelar | Tagged , | Leave a comment

Har lyssnat på H Timperley

Om en dryg vecka är det dags för träffen i Örebro då vi ska bli lite klokare med Skolledare som lärande ledare – hur då? som rubrik för dagen. Som komplement till H Timpeleys bok Det professionella lärandets inneboende kraft har jag lyssnat till den föreläsning från i höstas som Skolforskning Stockholms stad har delat med sig av.

 

 

Posted in Lärande, Lärande organisation | Tagged , | Leave a comment

Bemötandets positiva kraft

Det finns platser som man uppskattar för att de finns men är glad så länge man inte behöver besöka. Hjärtinfarktavdelningen på ett sjukhus är en sådan plats. Nu fungerar det ju så att det finns sådant man kan välja och besluta om själv men annat som inträffar oavsett man vill eller ej.

Igår besökte jag min mamma på just en hjärtinfarktavdelning. Hon mår efter omständigheterna bra och det känns tryggt att veta att hon är i så goda händer. Det är också härligt att trots allvaret se henne lite uppåt och skojfrisk.

Och tänk att man kan känna sig så glad efter en lång eftermiddag på just en sådan där plats som man helst vill undvika. All heder till personalen för detta! Med professionalitet och ett personligt bemötande som utstrålar yrkesstolthet och arbetsglädje får dem patienten att känna sig inte bara väl omhändertagen men också viktig och värdefull.

Trodde aldrig att jag skulle se fram mot att besöka en hjärtinfarktavdelning. Men jag gör faktiskt det. Förhoppningsvis får jag skjutsa hem mamma i dag.

Som lätt yrkesskadad tänker jag att just den där känslan av att bli bemött som en viktig och värdefull person är så väsentlig för alla våra barn och ungdomar ute i alla våra skolor. Jag funderar också över vikten av professionell trygghet och hur arbetsglädje är någonting härligt att smittas av.

 

 

Posted in Möten | Leave a comment

Läser, läser lite till och tänker kring värdegrund

Uppmaning

Jag har stannat upp och djupdyker i värdegrundsfrågor.

Det är 150:e skoldagen för våra elever. För en elev i grundskolans åk 1 med en skoldag från 8-13 är 150 skoldagar detsamma som 750 h. Viktiga timmar med stort utrymme för lärande!

Mina funderingar kring vikten av bemötande har i dag fått påfyllning tack vare lästips, via Twitter, från Anne-Marie Körling. Nu dyker jag vidare i Janusz Korczaks Barnets rätt till respekt.

 

 

 

Posted in Läser, Värdegrund | Leave a comment

På andra sidan tunneln – den härliga våren!

Söndagen bjöd på ett underbart vårväder och vi tog årets första tur med båten. Som så ofta förut prisar jag den digitala eran som ger möjlighet att ta MÅNGA bilder. Det var annat när filmrullen hade utrymme för 24 eller 36 foton som sedan skulle framkallas…

Jag tycker om våra årstidsväxlingar men det är något visst när vi kommit ut ur vintertunneln och våren bara är där.

Vårtunnel

 

Posted in Fotograferar | Tagged , | Leave a comment

Upptäckte en omtumlande bok

I förra veckan kom min man hem med en bok som hade fått av en kollega. Varmt tack till den kollegan!

Efter en helg med sträckläsning av Kriget har inget kvinnligt ansikte, Svetlana Aleksijevitj (2006) är jag tagen och omtumlad. Via ett imponerande arbete med djupintervjuer och möten med sovjetiska kvinnor som i olika befattningar deltog i Röda armén ges en fantastisk bild av den verkliga människan. Kvinnornas egna ord, författarens berättande och njutningsfulla språkbruk – jag kunde inte ana att jag skulle älska en krigsskildring!

Första kapitlets rubrik är talande – Människan är större än kriget!

En bok att läsa omigen, lånar gärna ut. Kommer den bort köper jag en ny!

Svensk översättning, Kajsa Öberg Lindsten (2012)

Posted in Läser | Leave a comment