Det finns platser som man uppskattar för att de finns men är glad så länge man inte behöver besöka. Hjärtinfarktavdelningen på ett sjukhus är en sådan plats. Nu fungerar det ju så att det finns sådant man kan välja och besluta om själv men annat som inträffar oavsett man vill eller ej.
Igår besökte jag min mamma på just en hjärtinfarktavdelning. Hon mår efter omständigheterna bra och det känns tryggt att veta att hon är i så goda händer. Det är också härligt att trots allvaret se henne lite uppåt och skojfrisk.
Och tänk att man kan känna sig så glad efter en lång eftermiddag på just en sådan där plats som man helst vill undvika. All heder till personalen för detta! Med professionalitet och ett personligt bemötande som utstrålar yrkesstolthet och arbetsglädje får dem patienten att känna sig inte bara väl omhändertagen men också viktig och värdefull.
Trodde aldrig att jag skulle se fram mot att besöka en hjärtinfarktavdelning. Men jag gör faktiskt det. Förhoppningsvis får jag skjutsa hem mamma i dag.
Som lätt yrkesskadad tänker jag att just den där känslan av att bli bemött som en viktig och värdefull person är så väsentlig för alla våra barn och ungdomar ute i alla våra skolor. Jag funderar också över vikten av professionell trygghet och hur arbetsglädje är någonting härligt att smittas av.