Under veckan hände det igen – energin flödade på Twitter och Anne-Marie Körling tog initiativ till en bloggstafett för lärare. Resultat – LÄRARTYCKET
Frågan om sådana som jag, det vill säga rektorer, kunde få vara med dök upp som på beställning. Det blev ett njae till svar men frågan stannade inte vid detta. Resultat – REKTORTYCKET
Jag tar nu över stafettpinnen som rektorstyckare nr 2 efter Peter Bragner som inlett som första bloggare.
Mitt tyckande var det som en gång gjorde att jag började blogga för snart tre år sedan. Skola i alla dess former är ett tacksamt ämne för diskussion och det tycks och tänks på olika nivåer. Medias uppdrag att kritiskt granska kan upplevas provokativt, det blir ofta fokus på det negativa. Och visst händer det att pressen söker fel och brister för att få till säljande rubriker. Skolan är någonting som vi alla har upplevt och har erfarenheter av. Positiva och negativa upplevelser som format oss och påverkat livsresan. Skolan berör!
Då, för tre år sedan upplevde jag att skoldebatten saknade röster från alla oss som dagligen finns i skolans värld. Jag tyckte (och tycker fortfarande) att vi inte skall gnälla över hur skolan beskrivs om vi inte bidrar med vår egen bild. Att börja blogga var mitt sätt att bidra. Idag är jag glad att jag hittade detta forum som bidragit till mitt lärande tack vare andra bloggares inlägg och länkar. Förhoppningsvis har även jag kunnat lämna något bidrag. Det har hänt mycket under min treåriga delaktighet på webben. Twitter är en för mig ny upptäckt som gjort att #skolchatt har blivit en prioritering som jag ogärna avstår från. Vilken skolkraft det finns i vårt avlånga land! Jag tycker inte längre att det är så tyst från skolans proffessioner, visst kan vi höras och synas mer men tillväxten är god.
Så nu sitter jag här och skriver på min något försummade blogg tack vare en extra energikick från mina Twittervänner.
Jag har ett fantastiskt yrke som innebär att ingen dag är den andra lik. Uppdraget och dess innehåll finns det mycket att säga om, här tycker jag att vi har mycket att göra för att det skall vara möjligt att på ett bättre sätt uppfylla de krav som styrdokumenten ställer. Som rektor skall jag vara pedagogisk ledare, personalchef, ekonom, utföra en mängd administrativa uppgifter, ja listan är lång. Och det finns ingen anledning att klaga men det finns många skäl att på ett klokt sätt arbeta för att utrymmet för det pedagogiska ledarskapet skall öka.
Som rektor är jag i första hand elevernas företrädare, eleverna skall få del av den bästa skolan. För mig ingår inte den bästa skolan i någon rankinglista, det är en skola som är meningsfull nu och i framtiden för de elever som finns på skolan. Eleverna skall känna att de lär för sin egen utveckling och de skall vara stolta över sin skola. När de går vidare och lämnar oss skall det finnas en känsla av “wow, jag fick gå på X-skolan”.
För att leva upp till att vara den bästa skolan behöver jag som rektor, lärare och annan personal vara samtalade och dela en värdegrund som genomsyrar vardagen. Tiden som avsätts för pedagogiska samtal är viktig. Vi behöver koppla samman planer och görande så att våra mål är synliga och konkreta. Att tillsammans utveckla vårt uppdrag och synliggöra utvecklingen stärker vår egen yrkestrygghet, något som bidrar till stolthet över det arbete. Är vi trygga och stolta återspeglas det hos eleverna.
Att vara samtalade innebär inte att alla gör lika. Vi har styrdokumenten att förhålla oss till men friheten i hur undervisningen skall utformas är stor. Att våga pröva olika arbetsformer, lyckas eller misslyckas är någonting vi behöver bli bättre på. Det är lätt att ramla in i “rätt och fel” tänkande, alla vill ju göra ett bra jobb. Här krävs det trygghet i styrdokumenten och mod att bryta med gammal skoltradition.
Allt som oftast faller jag tillbaka på Lgr11 och kapitel 1 och 2. När vi på vår skola tillsammans har förstått den delen av läroplanen på ett gemensamt sätt som är synligt i vardagen då har vi kommit en bra bit mot att bli den bästa skolan.
I mitt arbete som rektor har jag stor glädje av bloggar och Twitter som hjälper till med näring så att min vision och mitt huvudsakliga uppdrag inte skall slukas av olika arbetsuppgifter som ingår i rektors- och chefsrollen.
Jag instämmer med Peter Bragner “Med alla människor som brinner för skola, lärande och växande finns det bara möjligheter. Om vi tror att det är i relation och kommunikation som kunskap växer och förändras kan ett sådant forum vara en viktig del i kompetensutvecklingen av skolan. Det är ju just utvecklingen och dialogerna som gör skolan till en lärande organisation” Rektortycket nr 1.
Nu är jag nyfiken på vem av mina kollegor som tar över stafettpinnen och ser fram emot kommande inlägg.
